Det var ett intressant program, jag kom tyvärr in mitt i, så med en viss reservation gör jag följande reflektion: Man visade kurvor och statistik på den arbetande befolkningen, kurvor på hur gamla vi blir nu jämfört med då. Men inte med ett ord berörde man det som måste betraktas som det största hotet mot våra pensionerc- och då pratar jag inte om kvinnor i kommunal verksamhet med förslitningsskador och utbrändhet. - jag talar om ungdomsarbetslösheten.
Vi låter en stor grupp människaor, som inte vill något hellre än att börja arbeta, i flera år stå utanför arbetsmarknaden. Andra får försörja dem, ge dem bostad ( ofta tvingas man bo kvar hemma), försöka stötta dem när framtidstron går i botten.
Jag tycker det är helt OK att försörja den pensionerade befolkningen när deras pengar tar slut för tidigt på grund av att de lever för länge. Jag tycker det är helt OK att sörja för dem som är sjuka.
Men jag retar mig på att jag måste försörja unga arbetsföra individer som inte vill något hellre än att ha jobb och inkomst, samtidigt som skatteunderlaget som finansierar vår välfärd uteblir på grund av att de unga inte har arbete.
Alliansen har gjort jättemycket, situationen hade varit betydlig värre utan alla de insatser som gjorts. Att sänka arbetsgivaravgiften för dem som anställer unga arbetslösa är genialt, och måste bevaras. Men vad jag saknar är att man i debatter som den jag nyss hörde, inte tar med de unga när man diskuterar skatteunderlag, när man diskuterar pensioner, när man diskuterar villkoren för vår välfärd.
Kristdemokraterna har satt barn och ungas uppväxtvillkor som fokusområde de närmsta åren. Ungdomsarbetslösheten är ett av de största problemen vi nu sätter i centrum!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar