Adina Trunk EU kandidat, (undertecknads absoluta favorit i valet) var i Lund igår. Ingen speciell uppslutning på torget vid appellationsmötet, man kan bara hoppas att högtalarljudet nådde till alla uteserveringarna runt torget. Därefter snabbt till en halvtimmeslång intervju i RADIO ÖVER GRÄNSER, som regelbundet avlyssnas av ca 3000 personer.
Efter ett besök i sommarvarma Lomma åkte vi till den invandrartäta stadsdelen Hermodsdal, där Yvonne Jönsson och Iwona Manborg från LA Malmö slöt upp. Vi fick poliseskort (!) av en snäll polis i bil som ställde upp och visade vägen eftersom jag som alltid lyckas virra bort mig i Malmös stadsdelar. Jag fattade inte heller att vi skulle ta av till höger när polisen stannade till, utan fortsatte följa efter polisbilen, hamnade ganska lång borta, men vid det laget hade polisen antagligen kommit till slutsatsen att Europavalskandidater inte åker omkring i en något bedagad Volvo anno 1990, och med en uppenbart virrig förare!
Adina fick träffa dem som arbetar med ”Lugna Gatan” och ungdomar från höghusen runt omkring styrketräningslokalen vi befann oss i.
Budskapet från dessa var: Ingen lyssnar på oss, ingen bryr sig. Många mår dåligt och känner sig helt utanför samhället. Vi hänvisas till några källarlokaler här och där. Den stängda Hermodsdalskolan ligger med tomma lokaler mitt i området, men där får vi inte utnyttja lokalerna.
På fritidsgårdarna får man inte vara efter man fyllt 16, och för några år sedan infördes krav på att fritidsledarna måste ha utbildning. I stället för att utbilda dem som var fritidsledare, som hade invandrarbakgrund, som hade vuxit upp bland och kände var enda unge, blev dessa ca 15 personer av med sina jobb och man anställde folk med utbildning, men utan anknytning till området..
Innehavaren av styrketräningslokalen Sahbi Hemissi, var djupt engagerad i ungdomarna, precis som de som arbetade med ”lugna gatan”. De ställde upp dygnet runt när det behövdes. En del mår mycket dåligt De berättade om några ungdomar. En 16-årig flicka hade dött i en källare efter att ha sniffat butangas, och en annan nittonåring hade nyligen begått självmord. Många har en trist och innehållslös situation utan framtidshopp.. Desto större beundran får man för de människor som Sahbi, som inte ger upp utan fortsätter att ställa upp för en meningsfull fritid för ungdomarna, trots dåligt gehör från dem som bestämmer. På så sätt vänds det negativa till något positivt. Gemenskapen bland dem som styrketränar eller bara tittar in lokalen ger styrka och vilja till föränding.
Det var märkbart att Adina fick kontakt: Hon lyssnade, pratade och gav också en uppvisning i att hon kunde hantera hantlarna! Det senare efter att hon ställt den utmanande frågan: var finns tjejerna?
När Adina lämnade lokalen tillsammans med de flesta i lokalen för att titta på Hermodsdalskolan pratade jag med en man i 50-årsåldern som var märkbart rörd. Han sa: Det här besöket har gett hopp åt ungdomarna
*******
På vägen hem hamnade jag i en lång bilkö bakom en trafikolycka, och fick under en timme tid att fundera över dagen. Lägger vi tid på fullständigt fel saker i valrörelserna? Det var mycket tydligt att Adina berörde människorna hon träffade. Mycket beroende på hennes person, och hennes kunnande.. Men det är kanske så att vi alla ska satsa mycket mer på direktkontakt ute bland människor, ge röst åt dem som står utanför, driva en mycket aktiv integrationspolitik. Och i tid få fram personer med invandrarbakgrund för att våra listor ska vara representativa i nästa val.
Låt oss visa oss bland de människor vi vill representera, som står utanför vårt samhälle, i stället för att lägga en massa tid och kraft på inre organisationsarbete. Och lycka till Adina i valet till Europaparlamentet!
