Ett enda universitetssjukhus - en gammal insändare i repris!

Ett enda universitetssjukhus.

När Kristdemokraternas presenterade sin budget 2003 i Region Skåne fanns följande två punkter med:  Vi ville ”kraftsamla resurser och utveckling för den högspecialiserade vården och medicinska specialiteter med spetskompetens till ett universitetssjukhus i Skåne;” samt att ”Region Skåne samlokaliserar kärlkirurgin med enheten för traumakirurgi vid ett sjukhus,”.

Vi var ensamma om att driva den linjen. Vi hade två drivkrafter, dels ekonomiska dels kvalitetskrav.  Vi insåg det ohållbara i att låta två parallella administrationer dra tid och kostnaderna i den redan då ansträngda budgeten.

Men vi ville också genom att samla resurserna till ett enda Universitetssjukhus få ett nationellt och internationellt konkurrenskraftigt sjukhus där forskning trots Sveriges och Skånes lilla folkmängd skulle kunna hålla högsta klass.

Tjänstemannaförslaget som nu presenteras angående samordning av Universitetssjukhusen i Lund och Malmö inger oro ur båda dessa aspekter

Två faktorer är avgörande för den närmsta framtiden: Regeringens satsning på de stora universiteten, samt ansvarsutredningen och kravet på att det bara ska finnas ett universitetssjukhus i varje region.

”Regeringens övergripande politik för högskoleområdet syftar till att åstadkomma högsta möjliga kvalitet i forskning och utbildning. Lärosätena måste kunna erbjuda forskning och utbildning som står sig väl i den internationella konkurrensen. Det är en förutsättning för Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. För att uppnå detta är det nödvändigt med såväl resurstillskott som förändringar” sa Lars Lejonborg i ett interpellationssvar 2007. Alliansregeringen fattade senare beslut angående resurser till Universiteten. 

En fingervisning om hur man ser på förhållandet Lund - Malmö kom när regeringen av de 600 miljonerna som nysatsades på forskning, fördelade 78 miljoner till Lunds universitet samtidigt som Malmö högskola fick 2,5 miljoner.  I sin fördelning av pengarna utgick alliansregeringen från vilka lärosäten Vetenskapsrådet bedömde ha högst forskningskvalitet.

När man definierar ett Universitetssjukhus utgår man från man vissa grundläggande principer. Ett mycket nära och övergripande samarbete med Universitetet förutsätts. Det förutsätts också att ett forskningsklimat finns, dvs. en miljö där olika discipliner hela tiden möts, samarbetar och befruktar varandra. För att samarbetet ska vara fruktsamt måste samtliga discipliner hålla hög kvalitet, och viktiga discipliner får inte saknas.

Skåne har hållit sig med två universitetssjukhus några år. Varken befolkningsunderlaget eller skatteunderlaget motiverar detta, utan utvecklingen verkar mer ha styrts av att tillfredställa starka makthavare i Malmö. Det som publicerats i pressen om förslaget om samordning av de båda sjukhusen verkar gå i samma linje.  I stället för att möjliggöra ett enda starkt konkurrenskraftigt universitetssjukhus, verkar man vilja fördela resurserna efter någon form av rättviseprincip. Följden blir negativ för båda sjukhusen, inte minst genom de kostnader som stora omförflyttningar alltid drar med sig.

 UMAS har profilerat sig inom vissa områden.  Koagulationslaboratoriet var en gång banbrytande i världen och traditionerna lever vidare. Brännskadeavdelningen och Plastikkirurgin är redan etablerade centra.  Handkirurgin, välkänt pga. att man lyckas sätta tillbaka svårt skadade eller avskurna händer och fingrar och genom sin mikrokirurgi maximalt kan ta tillvara kvarvarande funktioner och få dem att fungera.  Endokrinologin som håller mycket hög forskningsstandard.  - Utnyttja dessa befintliga välfungerande områden, Bryt ut dem och låt dem organisatoriskt ingå i det regionala universitetssjukhuset utan att förflytta dem lokalmässigt! Låt resten av UMAS bli det stora högkvalitativa Akutsjukhus som Skånes största kommun har behov av, och som är en självklar del av Skånsk Livskraftkonceptet.

USIL bör bli det regionala Universitetssjukhuset, dit spjutspetsforskning och kompetens i internationell toppklass med åtföljande resurser koncentreras.  Det betyder att de flesta discipliner måste vara representerade på plats.  Ett universitetssjukhus utan diabetesforskning eller ögonklinik minskar i konkurrenskraft gentemot andra Universitetssjukhus i Sverige. Och konkurrensen är knivskarp, vilket inte minst turerna kring barnthoraxkirurgin visat. USIL är också vårt enda traumacenter. Återför kärlkirurgin dit, där den logiskt hör hemma. Ett stående skämt är att nuvarande organisation förutsätter att man skickar huvudet på en skadad patient till Lund samtidigt som benet med en avsliten artär hamnar i Malmö. Logiken saknas. Neurokirurgins nära relation till ögonkliniken följer samma logiska sammanhang: Där neurokirurgin och onkologerna finns, där måste ögonspecialisterna finnas.

En gränsöverskridande forskningssamverkan mellan USIL, UMAS och Rigshospitalet i Köpenhamn har redan tagit form, och kan fullt utbyggt resultera i ett av Europas största centrum för diabetesforskning.  Desto viktigare att universitetsanknytningen, forskningen och verksamheten på USIL förstärks och inte försvagas. Andra specialiteter som Specialistmödravården och Njurmedicin på USIL är också intimt knutna till en fungerande diabetesvård.

Onkologin är också gränsöverskridande Den kritiska patientmassan för att få internationell ackreditering finns inte i Skåne.  I stället bör politiker och tjänstemän ställa sig bakom utvecklingen av att USIL förstärks i rollen som ett av Sveriges 2-3 onkologiska centra. USIL blir då ett universitetssjukhus med internationell toppklass, ett regionöverskridande centrum för bl.a. onkologi, kardiologi/thoraxkirurgi- barnkardiologi, rheumasjukdomar och diabetes.

I stället för en verksamhetsutveckling över huvudet på medarbetarna bör en dialog föras med förankring av reformerna för att få det vi alla vill ha – en organisation som erbjuder Skåningarna den bästa vården.                      Agneta Lindskog, Kd.