Visionär sjukvård med patienten i fokus.

På kristdemokraternas Kommun- och Landstingsdagar i Norrköping presenterades bl a Nya Karolinska sjukhuset i Solna.

Kulturrevolution inom vården är ett bra uttryck - inte minst krockar det med SUS i Skåne, som redan verkar vara färdigt för soppåsen.
När man ser hur det nu byggs ett sjukhus i Solna, där grundideologin är att  verksamheter och forskning samlas runt patienterna, där allt är genomtänkt i detalj, där forskning får en framträdande plats undrar man varför Skåne envisas med att hela tiden gå motsatt väg - kliniker som splittras på ett, åtminstone för mig, helt outgrundligt sätt.  SUS som INTE sätter patienten i fokus utan bedriver vård där kommunikation inom klinikerna inte fungerar pga IT system som inte är synkroniserade, där personal känner sig överkörd och där patienter åker som ping-pongbollar mellan versamheter som ligger på två mils avstånd från varandra.

Nu skriver Sydsvenskan att gamla UMAS ska bli ett traumacentrum - ett sjukhus som ligger mitt inne i en växande stad där det närmast krävs rivning av kringliggande bostadsområden om sjukhuset ska kunna växa enligt de nya planerna och vara framkomligt för ambulanstransporter som kör med blåljus. Jag förutsätter att detta nya Babels torn också ska krönas med en helikopterplattform på toppen till glädje för omgivande bostadshus.

Låt oss skrota SUS och bygga ett sjukhus som ligger framkomligt nära stora vägar och nära forksningscentrat i Lund. Låt oss ha större visioner.

Och låt framtidens vård sätta patienterna i fokus , precis som man nu gör med NKS i Stockholm!

Ett enda universitetssjukhus - en gammal insändare i repris!

Ett enda universitetssjukhus.

När Kristdemokraternas presenterade sin budget 2003 i Region Skåne fanns följande två punkter med:  Vi ville ”kraftsamla resurser och utveckling för den högspecialiserade vården och medicinska specialiteter med spetskompetens till ett universitetssjukhus i Skåne;” samt att ”Region Skåne samlokaliserar kärlkirurgin med enheten för traumakirurgi vid ett sjukhus,”.

Vi var ensamma om att driva den linjen. Vi hade två drivkrafter, dels ekonomiska dels kvalitetskrav.  Vi insåg det ohållbara i att låta två parallella administrationer dra tid och kostnaderna i den redan då ansträngda budgeten.

Men vi ville också genom att samla resurserna till ett enda Universitetssjukhus få ett nationellt och internationellt konkurrenskraftigt sjukhus där forskning trots Sveriges och Skånes lilla folkmängd skulle kunna hålla högsta klass.

Tjänstemannaförslaget som nu presenteras angående samordning av Universitetssjukhusen i Lund och Malmö inger oro ur båda dessa aspekter

Två faktorer är avgörande för den närmsta framtiden: Regeringens satsning på de stora universiteten, samt ansvarsutredningen och kravet på att det bara ska finnas ett universitetssjukhus i varje region.

”Regeringens övergripande politik för högskoleområdet syftar till att åstadkomma högsta möjliga kvalitet i forskning och utbildning. Lärosätena måste kunna erbjuda forskning och utbildning som står sig väl i den internationella konkurrensen. Det är en förutsättning för Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. För att uppnå detta är det nödvändigt med såväl resurstillskott som förändringar” sa Lars Lejonborg i ett interpellationssvar 2007. Alliansregeringen fattade senare beslut angående resurser till Universiteten. 

En fingervisning om hur man ser på förhållandet Lund - Malmö kom när regeringen av de 600 miljonerna som nysatsades på forskning, fördelade 78 miljoner till Lunds universitet samtidigt som Malmö högskola fick 2,5 miljoner.  I sin fördelning av pengarna utgick alliansregeringen från vilka lärosäten Vetenskapsrådet bedömde ha högst forskningskvalitet.

När man definierar ett Universitetssjukhus utgår man från man vissa grundläggande principer. Ett mycket nära och övergripande samarbete med Universitetet förutsätts. Det förutsätts också att ett forskningsklimat finns, dvs. en miljö där olika discipliner hela tiden möts, samarbetar och befruktar varandra. För att samarbetet ska vara fruktsamt måste samtliga discipliner hålla hög kvalitet, och viktiga discipliner får inte saknas.

Skåne har hållit sig med två universitetssjukhus några år. Varken befolkningsunderlaget eller skatteunderlaget motiverar detta, utan utvecklingen verkar mer ha styrts av att tillfredställa starka makthavare i Malmö. Det som publicerats i pressen om förslaget om samordning av de båda sjukhusen verkar gå i samma linje.  I stället för att möjliggöra ett enda starkt konkurrenskraftigt universitetssjukhus, verkar man vilja fördela resurserna efter någon form av rättviseprincip. Följden blir negativ för båda sjukhusen, inte minst genom de kostnader som stora omförflyttningar alltid drar med sig.

 UMAS har profilerat sig inom vissa områden.  Koagulationslaboratoriet var en gång banbrytande i världen och traditionerna lever vidare. Brännskadeavdelningen och Plastikkirurgin är redan etablerade centra.  Handkirurgin, välkänt pga. att man lyckas sätta tillbaka svårt skadade eller avskurna händer och fingrar och genom sin mikrokirurgi maximalt kan ta tillvara kvarvarande funktioner och få dem att fungera.  Endokrinologin som håller mycket hög forskningsstandard.  - Utnyttja dessa befintliga välfungerande områden, Bryt ut dem och låt dem organisatoriskt ingå i det regionala universitetssjukhuset utan att förflytta dem lokalmässigt! Låt resten av UMAS bli det stora högkvalitativa Akutsjukhus som Skånes största kommun har behov av, och som är en självklar del av Skånsk Livskraftkonceptet.

USIL bör bli det regionala Universitetssjukhuset, dit spjutspetsforskning och kompetens i internationell toppklass med åtföljande resurser koncentreras.  Det betyder att de flesta discipliner måste vara representerade på plats.  Ett universitetssjukhus utan diabetesforskning eller ögonklinik minskar i konkurrenskraft gentemot andra Universitetssjukhus i Sverige. Och konkurrensen är knivskarp, vilket inte minst turerna kring barnthoraxkirurgin visat. USIL är också vårt enda traumacenter. Återför kärlkirurgin dit, där den logiskt hör hemma. Ett stående skämt är att nuvarande organisation förutsätter att man skickar huvudet på en skadad patient till Lund samtidigt som benet med en avsliten artär hamnar i Malmö. Logiken saknas. Neurokirurgins nära relation till ögonkliniken följer samma logiska sammanhang: Där neurokirurgin och onkologerna finns, där måste ögonspecialisterna finnas.

En gränsöverskridande forskningssamverkan mellan USIL, UMAS och Rigshospitalet i Köpenhamn har redan tagit form, och kan fullt utbyggt resultera i ett av Europas största centrum för diabetesforskning.  Desto viktigare att universitetsanknytningen, forskningen och verksamheten på USIL förstärks och inte försvagas. Andra specialiteter som Specialistmödravården och Njurmedicin på USIL är också intimt knutna till en fungerande diabetesvård.

Onkologin är också gränsöverskridande Den kritiska patientmassan för att få internationell ackreditering finns inte i Skåne.  I stället bör politiker och tjänstemän ställa sig bakom utvecklingen av att USIL förstärks i rollen som ett av Sveriges 2-3 onkologiska centra. USIL blir då ett universitetssjukhus med internationell toppklass, ett regionöverskridande centrum för bl.a. onkologi, kardiologi/thoraxkirurgi- barnkardiologi, rheumasjukdomar och diabetes.

I stället för en verksamhetsutveckling över huvudet på medarbetarna bör en dialog föras med förankring av reformerna för att få det vi alla vill ha – en organisation som erbjuder Skåningarna den bästa vården.                      Agneta Lindskog, Kd.

Sammanslagningen av SUS var inte demokratiskt förankrat

Det känns som en lättnad att Förvaltningsrätten idag har fastställt att beslutet om sammanslagningen av Universitetssjukhuset i Lund och Mallmö Allmänna Sjukhus till SUS inte fattades på ett demokratiskt godtagbart sätt. Man får inte handskas med demokratiska beslut hur som helst. Inte bara proffession och medborgare kördes över, utan också den folkvalda församling som Region Skåne utgör.

Det finns hopp om demokratin!

Jag länkar till mitt inlägg, då det begav sig.

Trovärdig analys av svensk sjukvård

Äntligen lite ledighet från jobb och politik, och därmed tid att läsa det man annars alltför sällan hinner med. Ströbläddrade lite på internet och hittade en debattartikel i SvD som gjorde mig närmast lyrisk i sin träffsäkerhet i beskrivningen av svensk sjukvård. Skriven av socionom Susanne Merz för några veckor sedan. Klicka här och läs!

Maktens män.

Idag på morgonen avslöjades det att Universitessjuhuset i Lund och detsamma i Malmö skulle upphöra och Skånes universitetssjukhus bildas. En liten krets i majoritetstoppen hade fattat detta beslut. Som ledamot i Region Skåne sedan 7 år tillbaka måste jag erkänna att de kändes snopet, för att inte säga olustigt att få reda på detta från pressen. Men varför bli förvånad? 
Prolumaprojektet har tidigare kört över det samlade professorskollegiet, åtskilliga i proffessionen, så varför inte köra över Region Skånes övriga 144 demokratiskt valda ledamöter, när man ändå är i farten. 

Vem vinner på denna otroliga symbios? Köpenhamn förstås. För dit kommer våra specialister på högsta nivå att söka sig - och med dem patienterna, för det kommer att ta tid att ersätta kompetensförlusten. Räkningen kommer att skickas till Region Skåne. Det är dyrt att bryta ner fungerande verksamheter, och ännu dyrare att få dem att fungera igen.

Något säger mig dock att sista ordet ännu inte är sagt.