15 februari 2010

Svalan och Duvan

I lördags åkte jag till Nydalatorget  i Malmö för att tala om "depression och posttraumatisk stress", inbjuden av "Svalan och Duvan". Emira Sundkvist som är eldsjälen bakom föreningen med samma namn hade bjudit in.

Emira använder teater som terapi för kvinnor från framförallt Bosnien, men också för alla andra som vill vara med. I teaterns form kan man läka ut depressioner, glömma sina sorger, vara del i gemenskap och hitta sig själv igen. Förra hösten såg jag pjäsen "Papperslösa" där man fick följa den nyanlända flyktingens väg i kontakten med svenska myndigheter. Jag tror den är förlösande för många med sin humor och värme. Verkligheten man har upplevt har nog varit betydligt kärvare.

Att använda teater som terapiform är något nytt. Emira är behandlingsassistent (bland annat) och når genom sin teaterverksamhet de människor som försäkringskassa och arbetsförmedling har stora problem med att rehabilitera.
Det borde vara en självklarhet att samhället tar till vara den resurs som "Svalan och Duvan" utgör, men hittills har man bara fått smärre föreningsbidrag. Nu börjar emellertid verksamheten bli känd, och man ska spela sina pjäsen både på andra orter, och för migrationsverket. Men Emira försäkrar att man ska hålla fast vid sitt syfte: Att läka människor, och få dem tillbaka till gemenskap och värme.

Efter föredraget var det dags för kaffe och hembakade tårtor. En gitarr plockade fram och sången började. Jag som åkte till Malmö och tyckte  ämnet jag skulle prata om var lite dystert åkte hem och var glad långt in i själen av de varma och kärleksfulla människor jag mött.

Jag har valt att lägga upp mina dåliga mobilinspelningar oredigerade för att musiken ska bevaras hel. Jag vill gärna sprida värmen vidare!